Ett vykort med pali-ord som klistermärken har sedan länge florerat i Tyskland. När vi önskade få tillgång till några exemplar av detta vykort att sprida i Sverige, erbjöd sig skaparna istället att trycka en helt ny svensk version! 

Detta nya vykort, nu med svenska översättningar på kortets baksida, blev startskottet för Dhammadana.se. Förutom tyska och svenska har vykortet även tryckts med en engelsk, thailändsk och singalesisk översättning.

De som rådfrågades till den svenska översättningen av pali-orden var Anejo Bhikkhu, Titthanyano Bhikkhu, Staffan Hammers och Kenneth Truedsson. Projektledare var Jayadhamma Bhikkhu och Stefa Schick. De tyskar som gav de fem hundra vykorten heter Daniel, Shreyans, Sebastian, Jay och Stefa.

Här under finner du de svenska ord vi valde att inkludera på vykortet. Klicka här för att ta del av dokumentet vi använde under arbetet med översättningen. 

anicca 

Förgänglighet, Obeständighet, Föränderlighet

Anicca är ett viktigt begrepp inom Dhamma som lyfter fram alltings förgängliga natur – att allting (på en eller annan nivå) befinner sig i ständig förändring. Anicca är en utav de tre grundläggande kännetecknen för vår tillvaro enligt Buddhan, tillsammans med dukkha och anattā. Insikten om denna förgänglighetens sanning, som begreppet försöker att peka emot, är avgörande för att kunna befria oss från lidandet inbyggt i våran existens. Genom att se att inget i den fenomenella världen är beständigt eller stabilt kan vi utveckla en sund och vaken avståelse till världen, och därmed få insikt i verklighetens sanna natur. Reflektionen över anicca har en självklar del i praktiserandet av Dhamma, särskilt inom vipassanā-meditation där utövaren uppmuntras att observera de fysiska förnimmelsernas, tankarnas och känslornas uppkomst och upplösning.

dukkha

Lidande, Obehag, Otillfredsställelse

Dukkha är ett centralt begrepp inom Dhamma och översätts ofta otillräckligt som ”lidande”. Termen omfattar egentligen ett bredare spektrum av erfarenheter, inklusive stress, obehag och en grundläggande känsla av otillfredsställelse. Buddhan identifierade dukkha som den första utav de fyra ädla sanningarna och betonade dess allmängiltighet i människans erfarenhet. Dukkhan uppstår genom en konflikt mellan våra förväntningar och verklighetens förgängliga, ständigt föränderliga natur (anicca). Den yttrar sig på olika sätt, såsom fysisk och mental smärta, oro över förändring och den subtila otillfredsställelse som till och med finns gömd i behagliga upplevelser, då dessa förr eller senare också tar slut. Att förstå dukkha och dess ofrånkomlighet i våra liv är avgörande inom buddhistisk praktik, eftersom det motiverar oss att söka befrielse från dess, till synes ändlösa, upprepning. Lidandets slut, känt som nirodha, nås genom insikt i de ädla sanningarna och genom att vandra på den åttafaldiga vägen.

anattā

Icke-jag, Utan ett själv, Utan kärna

Anattā, ofta översatt som ”icke-jag”, är en central doktrin inom Dhamma som avvisar förekomsten av en beständig, oföränderlig själ eller jag. Enligt Buddhans lära är det som vi konventionellt kallar för "jaget" och villigt identifierar oss med, egentligen en samling av ständigt föränderliga fysiska och mentala processer, kända som de fem aggregaten (khandha). Insikten om anattā anses essentiell för befrielse, eftersom fastklängandet vid idén om en kärna eller själ i mitten av existensen är en huvudsaklig orsak till skapandet av dukkha och dess upprepning. Genom att söka förstå och erfara anattā kan vi utveckla vår medvetenhet och förmåga att släppa taget om självcentrerad identifikation, och få insikt i alltings ömsesidiga beroende och förgängliga natur. En djupare utveckling av visdom, ro och omtanke möjliggörs på så vis, vilket slutligen kan leda fram till att egoklamrandet upphör.

sati

Medvetenhet, Sinnesnärvaro, Uppmärksamhet

Sati, ofta översatt till ”mindfulness”, är ett djupgående begrepp inom Dhamma som vill påminna oss om att vara medveten och närvarande i ögonblicket och att vara vaken till allt som sker i våra sina sinnen. Med satis hjälp riktar vi en klar och icke-dömande uppmärksamhet till våran kropp, erfarenheter och tankar. På så vis kan vi sätta in nuet – igen och igen – i en kontext fokuserad på frigörelse. Samtidigt skärper vi också vår kapacitet att minnas allt som skett. Sati är den första av de sju uppvaknandefaktorerna (bojjhanga) och en nyckelkomponent i den åttafaldiga vägen, där kallad rätt medvetenhet (sammā-sati). Inom buddhistisk meditation odlas sati ofta genom olika tekniker såsom ”medveten andning” (ānāpānasati) eller med de olika övningarna inom ”medvetenhetens fyra fundament” (satipaṭṭhāna). Genom att kontinuerligt upprätthålla dess närvaro tar vi ett stort steg mot att utveckla klarhet och insikt i verklighetens sanna natur. Sati spelar även en viktig roll för ett etisk leverne, då det möjliggör en medvetenhet och efterklok hågkomst om våra tankar, ord och handlingar, vilket underlättar för ett sunt och skickligt beteende.

indriyasaṃvara

Sinnesbehärskning, Återhållsamhet, Sans

Indriyasaṃvara är en grundläggande praktik inom Dhamma som handlar om att vakta de sex sinnesdörrarna: öga (seendet), öra (hörandet), näsa (luktandet), tunga (smakandet), kropp (kännandet) och sinne (tänkandet). Genom vår förmåga att upprätthålla och skydda oss själva med indriyasaṃvara, förhindrar vi uppkomsten eller fortsättningen av osunda mentala sinnestillstånd. Ett alltmer sansat förhållningssätt mot sinnesintrycken utvecklas, där reaktiviteten mot behagliga och obehagliga upplevelser tilllåts minska. Med indriyasaṃvara uppmuntras vi av Buddhan att välja klokt och vara vakna inför allt som kan tänkas ”komma in” och påverka oss under vår dag. Begreppet är nära relaterat till sinnesnärvaro (sati) och klar förståelse (sampajañña) eftersom det kräver en ständig medvetenhet om intrycken och deras möjliga effekter på sinnet. Indriyasaṃvara har därmed en given plats som en av grundpelarna till en lyckad meditationspraktik. Genom att lära oss att behärska vårt sinne kan vi lättare utveckla mer fridfullhet och emotionell stabilitet och göra stora framsteg på vägen.

upekkhā

Sinnesjämvikt, Inre ekvilibrium, Jämnmod

Upekkhā är ett tillstånd av mental balans och sinnesro inför livets upp- och nedgångar. Det är en av de fyra sublima tillstånden (brahmavihāra) inom buddhistisk praktik, tillsammans med mettā (allkärlek), karuṇā (medkänsla) och muditā (medglädje) – ja, det anses till och med vara tillståndet i vilka de alla fyra kulminerar och ryms. Upekkhā innebär att kunna upprätthålla ett lugnt och balanserat sinne oavsett yttre omständigheter eller inre känslotillstånd. Dess stabila kvalitet gör det möjligt för oss att svara an på situationer med visdom och klarhet, istället för att dras med i reaktivitet eller partiskhet. Upekkhā är inte en likgiltighet eller apati, utan ett skickligt och rogivande sinnestillstånd som erkänner alltings lika värde och förgänglighet. Att framodla dess balanserade jämnmod hjälper utövare att släppa fastklänganden och aversioner. I meditation betraktas upekkhā som en nyckelfaktor i att uppnå djupare stillhet och insikt.

sacca

Sanning, Uppriktighet

I Dhamma syftar sacca på de slutgiltiga sanningarna om tillvaron som leder till befrielse från allt lidande. Den mest kända tillämpningen av sacca finns i de fyra ädla sanningarna (cattāri ariyasaccāni) vilket fungerar som själva stommen i Buddhans lära. Dessa fyra sanningar är: sanningen om lidandet (dukkha), sanningen om lidandets uppkomst (samudaya), sanningen om lidandets upphörande (nirodha) och sanningen om vägen som leder till lidandets upphörande (magga). Att förstå och inse dessa sanningar är avgörande för ett andligt uppvaknande. Sacca relaterar också till den etiska praktiken att hålla sig sanningsenlig såväl i tanke som i tal och handling – något som i sin tur ligger till grund för meditationen och djupare insikt. Odlingen av sacca innebär att utveckla visdom stark nog att förmå se saker som de verkligen är, fria från villfarelse och missuppfattningar.

khanti

Tålamod, Uthållighet

Khanti är en viktig dygd inom Dhamma som omfattar uthållighet, tolerans och acceptans. Det är en av de tio perfektionerna (pāramī) som vi strävar efter att odla till fullkomlighet på vägen mot uppvaknandet. Khanti innebär att kunna behålla ork och tålamod inför svårigheter, förolämpningar, motgångar och liknande. Denna kvalitet är inte passiv resignation, utan ett aktivt och modigt accepterande av nuvarande omständigheter samtidigt som vi arbetar för en positiv förändring. Att praktisera khanti hjälper till att motverka ilska, förbittring och impulsiva reaktioner och främjar istället ett sinne präglat av resiliens och klarhet. Buddhan betonade vikten av khanti i många av sina föredrag och lyfte fram dess särskilda roll för andlig utveckling och harmoniska relationer. Att odla khanti är avgörande för framsteg på den andliga vägen, eftersom det gör det möjligt att möta utmaningar med värdighet och att upprätthålla vårt etiska och meditativa övande även under svåra förhållanden.

paṭinissaggā

Släppa taget, Uppgivelse

Paṭinissaggā är ett centralt begrepp inom Dhamma som syftar på förmågan att överge allt som kan tänkas vara orsak till lidandet. Denna process av uppgivelse är inte en passiv handling av resignation, utan en modig, aktiv och befriande gärning av icke-klamrande. Paṭinissaggā är nära relaterat till begreppet nekkhamma (försakelse) och är en viktig del av vägen till befrielse. Dess kraft handlar om att släppa inte bara materiella ägodelar utan även mentala och emotionella blockeringar, inklusive fasta föreställningar, egoidentifiering och begär efter sinnliga njutningar. Paṭinissaggā betonas särskilt inom insiktsmeditation, där utövare observerar fenomenens uppkomst och upplösning utan att klamra sig fast vid dem. Genom att odla paṭinissaggā utvecklas ett sinne som är fritt från begär och aversion, vilket leder till större frid, klarhet och slutligen insikten om nibbāna.

bhavanirodho nibbānaṃ

Nibbāna är upphörandet av all tillblivelse

Bhavanirodho nibbānaṃ sammanfattar det ultimata målet för Dhammas väg. Frasen pekar på slutet av återfödelsens och lidandets kretslopp genom insikten om nibbāna (sanskrit: nirvāṇa). Bhava avser ”tillblivelse” eller ”existens”, vilket inom buddhismen förstås som den kontinuerliga processen av återfödelse driven av begär och oförstånd. Nirodha betyder ”upphörande” eller ”slut”, och nibbāna är det obetingade tillståndet av befrielse från allt lidande. Uttrycket betonar att erfarenheten av nibbāna inte bara är slutet på ett särskilt liv, utan det fullständiga upphörandet av tillblivelsens kretslopp. Det representerar utslocknandet av girighetens, hatets och villfarelsens eldar samt insikten om den slutgiltiga sanningen bortom all existens. Vägen till detta upphörande innefattar odlingen av visdom, etiskt handlande och meditation enligt den åttafaldiga vägen.

vimutti

Befrielse, Frigörelse

Vimutti syftar på tillståndet av frihet från alla mentala orenheter och lidandets fortsättning. Det är det yttersta målet för buddhistisk praktik och synonymt med insikten om nibbāna. Vimutti omfattar både processen att bli fri och det slutliga tillståndet av frihet. I Dhammas kontext förstås denna befrielse främst som frihet från de tre rotgifterna girighet, hat och villfarelse, vilka anses vara grundorsakerna till lidandet. Buddhan beskrev olika typer av befrielse, såsom befrielse av sinnet (cetovimutti) och befrielse genom visdom (paññāvimutti). Vimutti uppnås genom odling av visdom, etisk handlande och meditation, vilket leder till utplånandet av alla band som binder varelser till livets hjul, saṃsāra. Erfarenheten av vimutti kännetecknas av orubblig frid, klarhet och upphörandet av allt begär och lidande.

khīnāsava

De toxiska flödenas utsinande, Friheten från sinnesgifter

Khīṇāsava, som bokstavligen betyder ”en vars āsavas (sinnesgifter) har förstörts”, är en term och titel inom Dhamma som ibland används för att beskriva en arahant, en fullt uppvaknad person som har nått nibbāna. Āsavas är djupt rotade mentala orenheter som flödar ut från sinnet och upprätthåller kretsloppet av återfödelse och lidande. Buddhan nämner fyra āsavas: sinnesbegärets utflöde (kāmāsava), tillblivelsens utflöde (bhavāsava), oförståndets utflöde (avijjāsava) och föreställningarnas utflöde (diṭṭhāsava). En khīnāsava har fullständigt utplånat dessa gifter genom att ha fullbordat den buddhistiska vägen. Detta tillstånd representerar den högsta uppnåelsen inom Dhamma, där individen har vaknat upp fullt ut till dess sanning och inte längre är underkastad någon yttre förledande kraft. En khīnāsava förkroppsligar visdomens, etikens och befrielsens fulländning och står som en förebild till Dhamma och dess potential för en fullständig andlig transformation.

virāga 

Avsvalnande av begär, Lidelsefrihet

Virāga syftar på lidelsens och begärets gradvisa bortvittring, och anses vara ett avgörande steg mot befrielsen. Begreppet handlar inte om likgiltighet eller apati, utan om en skickligt avsvalnade gentemot objekt för begär och fastklamrande. Denna kvalitet möjliggör att vi kan observera fenomen utan att fastna i reaktiva mönster av begär eller motvilja. Utvecklingen av virāga ses som ett naturligt resultat av insikten om de världsliga fenomenens förgänglighet och otillfredsställelse. När vi odlar virāga blir sinnet alltmer fritt från sinnliga begär och föreställningar, vilket leder till djupare fridfullhet, klarhet och sinnesjämvikt. Inom den ädla åttafaldiga vägen är virāga nära kopplad till rätt syn (sammā-diṭṭhi) och rätt intention (sammā-vāyāma), eftersom dess avsvalnande uppstår ur en djup förståelse av verklighetens natur och lidandets orsaker.

yathābhūta-ñāṇadassana

Förståelse av sakers verkliga natur, Att se som det är

Det viktiga och något svåruttalade begreppet yathābhūta-ñāṇadassana syftar på en direkt, erfarenhetsbaserad förståelse av verkligheten, fri från villfarelser och konceptuella förvrängningar. En djup insikt i fenomenens sanna natur äger rum, och skiftar vårt sätt att se. Yathābhūta-ñāṇadassana och dess omvälvande upplevelse om verklighetens beskaffenhet möjliggörs genom flitigt kultiverande av sinnesnärvaro (sati), stillhet (samatha) och visdom (vipassanā). Den klara insikt begreppet åsyftar är avgörande för befrielsen, eftersom den utrotar oförståndet (avijjā) som enligt Buddhan är den grundläggande orsaken till allt lidande. När utövare utvecklat sin förmåga ”att se som det är” ges alltmer omvälvande insyn i sinnets funktioner och verklighetens natur, vilket slutligen leder till den ultimata insikten om nibbāna.

mettā

Välvilja, Allkärlek, Kärleksfull omtanke

Mettā är en varm och mänsklig kvalitet som odlas i Dhammas praktik. Det är en av de fyra sublima tillstånden tillsammans med medkänsla (karuṇā), medglädje (muditā) och jämnmod (upekkhā), och fungerar ofta som startpunkt för de andra tre godhjärtade känslorna. Mettā kännetecknas av en ovillkorlig, inkluderande kärlek och välvilja gentemot alla varelser, utan förväntan om någonting i gengäld. Dess varma och förlåtande kraft medför en genuin önskan om välgång och lycka för sig själv och andra, inklusive dem som kan vara svåra eller rentav fientligt inställda. Utvecklingen av mettā sägs ge många fördelar, såsom ökat välbefinnande, harmoniska relationer och skydda mot skada och sjukdom. Mettā fungerar också som en grund för andra praktiker, stödjande utvecklingen av en god etik, fridfullhet och visdom.

Senast version av texten: 6:e januari 2025.